Bli bra på att fråga

2012-01-31 17:56

Det ska erkännas - jag är ganska stolt av mig. Ber sällan om hjälp och försöker envist att klara det mest själv. Fick bannor av frun häromdagen för det när jag ensam hade släpat in vår stora soffa till ett annat rum.

Man kan faktiskt be om hjälp sa hon.

Och visst är det dumt att va så där envis. Att alltid leva efter mottot: själv är bäste dräng, är inte bara omoget, det hindrar en också från att mogna. För det är i mötet med dem som man får hjälp av man får en chans att upptäcka andra saker och får nya infallsvinklar på hur saker och ting kan lösas.

Ett kinesiskt ordspråk säger: "Den som frågar verkar dåraktig i fem minuter. Den som inte frågar förblir dåraktig i hela sitt liv".

Så nu ska det bli hårdträning! Jag ska bli bra på att fråga!

Christer Thyr

Att gå i en annans mockasiner

2011-11-18 09:58

Tänker ibland på kvinnan som tog med sin lille femårige son på en shoppingtur till ett stort varuhus under julrushen. Hon tänkte att det skulle vara roligt för honom att se alla juldekorationer, skyltfönster, leksaker och jultomten. När hon släpade iväg med honom, dubbelt så fort som hans små ben kunde gå, började han gnälla och gråta och dra i moderns kappa. "Vad är det med dig?" grälade hon otåligt. "Jag tog med dig för julstämningens skull. Tomten kommer inte med några leksaker till små grinollar!"

Han fortsatte gnälla, medan hon försökte göra några fynd under sista minuten rusningen da´n före da´n.

Så upptäckte hon att pojkens skosnören hade gått upp och hon ställde sig på knä för att knyta dem. Då gjorde hon upptäckten: För första gången såg hon ett stort varuhus ur sin lille femårings perspektiv. Från den positionen fanns ingen grannlåt, inga armband, pärlor, presenter eller grant dekorerade skyltfönster. Allt man kunde se var ett virrvarr av gångar, som var för höga för att se över, fullt med jättestora ben, som såg ut som kaminrör och jättelika bakdelar. Dessa stora främlingar, med fötter som som skateboards, knuffades och skuffades, när de pressade sig fram genom trängseln. Det var mer skrämmande än roligt. Hon bestämde sig för att gå hem med pojken och aldrig mer tvinga på honom sin egen uppfattning om vad som är roligt.

Genom att böja sig ned hade hon fått ett nytt perspektiv på tillvaron.

Det här med perspektiv är väl värt att fundera över i många sammanhang. Kanske vi alla behöver stämma in i den gamla bönen som bads av Siouxindianerna: O, Store Ande, gör mig så vis, att jag går i den andres mockasiner, innan jag kritiserar eller dömer honom".

Christer Thyr

Skjut ner din uppgifter - inte upp

2011-11-12 20:47

Som ung hittade jag ett citat som jag återkommer till nu och då. Det säger: "Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.." En sanning som kan tillämpas på många områden i livet. Inte minst när det gäller att få saker och ting gjorda.

De flesta av oss har ovanan att skjuta upp en arbetsuppgift om den är omfattande. Vi lurar oss själva att tro att vi kommer att ha mer sammanhängande tid tillgängligt lite senare, Men det har vi aldrig. Egentligen är det så att de flesta uppgifterna inte behöver skjutas på framtiden. Om de inte kräver särskilda arrangemang eller lång starttid kan det utföras efter hand, litet i taget. Knepet är att sätta igång med uppgiften antingen vi har fem minuter eller fem timmar över. Om inte annat så kan vi åtminstone föra arbetet fem minuter närmare dess fullforda.

Vi tapetserar aldrig ett helt rum. Vi klistar upp en tapetvåd i sänder, tapetserar en vägg i sänder, tills hela rummet är omtapetserat. På samma sät skriver vi inte en hel bok. En sådan uppgift skulle kännas överväldigande. Vi skriver helt enkelt en mängd stycken som tillsammans bildar ett kapitel och tillsammans bildar en bok.

Vi måste nalkas många omfattande arbetsuppgifter på samma sätt. Annars får vi aldrig mod att ta itu med dem överhuvudtaget. Så skjut inte upp det som måste göras på framtiden. Skjut ner det istället - ett steg i taget. Och förr än du anar är det klart.

Christer Thyr

Du - en gåva till mänskligheten

2011-11-09 22:03

I min bokhylla hittade jag häromdagen en bok med titeln: Vad har du i ditt hus? Kommer ihåg att jag läste boken för många år sedan där författaren utgick ifrån att vi i vår närhet, ja till och med i vårt eget hus, i vår egen personlighet, har den potential vi behöver för att möta de flesta utmaningarna vi möter i livet.

På något sätt är det en fascinerande tanke som är väl värd att fundera över.

Norman Cousins konstaterade: ”Döden är inte den största förlusten i livet, den största förlusten är det som dör inom oss medan vi lever”. Ashley Montagu syftade på ungefär samma sak när han skrev: ”Det djupaste personliga nederlaget för en mänsklig varelse består i skillnaden mellan det hon var i stånd att bli och det hon i själva verket blev”.

Robin Sharma konstaterar: ”Det är skillnad på att bara finnas till och att verkligen leva. Att bara överleva och att verkligen blomstra är inte samma sak. Det sorgliga är att de flesta människor har tappat bort de mänskliga gåvor som de har inom sig och i stället nöjer sig med att tillbringa de bästa åren av sina liv med att se på tv i ett villaområde”.

Så det kanske är dags att ställa sig frågan: Vad har du i ditt hus? Genom att du stirrar dig blind på det du saknar försummar du den begåvning du faktiskt har. Använd istället det du har – det gör dig till en gåva till mänskligheten!

Christer Thyr

Bli mästare i glädjeämnen

2011-10-25 15:30

"Jag förbannade att jag inte ägde några skor till den dag jag träffade en man utan fötter"

Några rader hämtat från ett persiskt visdomsord.

Den som skrev det hade verkligen fattat. Det är så lätt att gå i den mycket mänskliga fällan att bara tänka på vad man inte har istället för att vara tacksam för vad man trots allt har. Jag slår vad om att du har fler glädjeämnen i ditt liv än du tänker på.

Det skriver Robin Sharma i boken Greatness Guide där han uppmanar sina läsare att bli mästare i glädjeämnen.

Och visst är det så att vi har massor att vara glada och tacksamma över. Kanske att det är det som mer behöver prägla oss och uppta vårt tänkande än allt som är tufft och jobbigt. Vi glömmer så lätt alla dagar vi varit friska, men kommer ihåg dagarna då vi snörvlat och känts oss hängiga.

Så skaffa dig ett bra perspektiv på livet. Låt inte ditt sinne upptas av det negativa - bli istället en mästare på glädjeämnen. Den inställningen kommer att belöna dig med mer att vara tacksam för.

Christer Thyr